Var är jag?

Att jag befinner mig i England har nog de flesta förstått vid det här laget, men var är jag egentligen? Jo, jag bor i en liten by som heter Middleton utanför den lilla staden Ludlow i grevskapet Shropshire. Sådär ja, nu har ni full koll! Inte det? Har ni ingen aning om vad jag babblar om? Gå och studera geografi om ni nu är så himla nyfikna! Eller så visar jag bara helt enkelt på kartan var jag är. 
 
 
 

Rävjakt

Idag var det dags för rävjakt här i Middleton, så vi gick upp tidigt för att göra i ordning Toffee som Eleanor skulle rida! Toffee är en riktig veteran i dessa sammanhang, medan det här var Eleanors första jakt. Båda skötte sig exemplariskt! Vi hängde med jakten i 20 minuter innan Eleanor (eller möjligtvis jag och Sara som sprang bredvid) blev trötta, så vi vandrade hemåt igen. Det var en riktigt rolig erfarenhet för alla och vi hade verkligen tur med vädret!
 
Borsta och knoppa


 
Sedan bar det av mot jakten!

Många fina hästar

 
Portvin och snittar (11 på förmiddagen)
 
En master med röd kavaj och en ny häst med grön rosett i svansen
 
 

Hästarna

Här kommer en ordentlig presentation av hästarna, i storleksordning från den minsta till den största! 
 
Boggy
 
Boggy är en mörkbrun liten ponny på drygt 100 cm i mankhöjd, tänk shettisstorlek. Han är av rasen kerry bog pony (därav namnet Boggy), som faktiskt har varit utrotningshotad! Det är en irländsk ponnyras som fick namnet kerry efter grevskapet Kerry i sydvästra Irland där den först utvecklades, och bog efter det engelska ordet för myr, eftersom att de användes för att köra torv på myrar. Av anledningar som hungersnöd och emigratation under 1800-talet, och mekanisering av jordbruket på 1900-talet, höll rasen på att försvinna helt och som minst fanns det bara runt 20 kerry bog ponys på hela Irland. Tack vare en man som heter John Mulvihill, vid Kerry Bog Village Museum, har rasen bevarats sedan han på 80-talet började leta upp de få ponnyer som fanns kvar. I mitten av 90-talet importerades den första ponnyn till England och sedan dess har de även importerats till bland annat Spanien, Tyskland och USA. Idag finns det ca 400 registrerade exemplar av rasen, och en står alltså här hos oss!
 
Den egenskap rasen är mest känd för är sin otroliga styrka, för att vara så liten, och det märks verkligen på Boggy. Även stabil, lugn och tålmodig stämmer perfekt in på honom, för han är en sån där ponny som står blickstilla när han ska, och sedan snällt lunkar på när man ber honom. Han skulle liksom inte kunna göra en fluga förnär! Han är verkligen en perfekt familjeponny, för alla tre barnen rider på honom och eftersom att han är inkörd så kan han även motioneras eller användas som transport för vuxna. 
 
 
 
 
 
 
Toffee
 
Toffee är en Welsh Mountain pony som fått sitt namn eftersom hans färg liknar toffee helt enkelt. Han faktiskt är hela 32 år gammal! Det märks dock inte, för han har massa krut i benen och älskar att bli riden av barnen. Han är precis som Boggy världens snällaste, även fast han kanske inte är riktigt lika bra på att stå still.
 
 
 
 
 
 
 
Smartie
 
Smartie är en mörkbrun D-ponny, som jag och Sara rider även fast våra ben egentligen är lite för långa. Som namnet antyder så är han faktiskt rätt smart, eller ska jag säga lurig? Han har åminstone en liten räv bakom örat! Om man inte passar sig buffar han upp boxdörren och springer ner till hagen, eller tvärvänder och springer åt andra hållet när man ska hämta honom från hagen. Det är tur att han är så söt att man omöjligt kan vara sur på honom! I ridningen behöver han en ryttare som är bestämd och i början kan det hända att han prövar en lite, men annars är han supersnäll och väldigt duktig på att hoppa har jag hört! Vårt mål är att köra in honom, så snart ska vi börja tömköra honom. 
 
 
 
 
 
Dan
 
Dan är en stor, brun, irländsk före detta kapplöpningshäst på 8 år. Han har fortfarande en del tävlingsnerv och vinnarskalle kvar, vilket gör att han aldrig missar en chans att försöka racea - om det så är när det rids dressyr tillsammans med Smartie eller på en uteritt med andra kapplöpningshästar. Han kan ibland dra några små bocksprång av glädje när han galopperar, och passar på att takta lite när han vet att han är på väg hem, men annar är han väldigt snäll i ridningen. I dressyren är han framåt och arbetsvillig, och väldigt fin när man får honom att använda sin energi på rätt sätt! Jag har hört att han tycker det är roligt att hoppa, så det ska jag prova på framöver. I hanteringen är han snäll och mysig, uttrycket är man stor måste man vara snäll stämmer bra in, även fast han tycker att det är lite jobbigt att stå still för länge!