Livstecken

Hej! Nu går hästarna ute dygnet runt, vilket gör att min vardag blir ännu lugnare än innan. Det enda jag måste göra om dagarna är att rida och passa barnen när det behövs, så det känns faktiskt bara skönt att jag snart åker hem. Jag klarar liksom inte av att gå runt att göra ingenting! Dessutom är det fina sommarvädret som bortblåst och allt blir ju tråkigare av regn och rusk. Det gör också att jag spenderar en stor del av min tid genom att fantisera om allt roligt jag ska hitta på hemma i Sverige i sommar. Drömmer mig bort till roliga festivaler, god mat, kvällar vid en sjö och helt enkelt bara skönt häng med kompisar och familj! 
Däremot vet jag att jag kommer sakna så himla mycket härifrån när jag väl är hemma igen. Barnen, hästarna, hundarna, naturen, alla nya kompisar, billig öl ... Just landet England kommer jag inte behöva sakna så länge, för jag ska en sväng till London (för att gå på Harry Potter!) i början av juli, men det kommer nog dröja lite längre innan jag kommer kunna åka tillbaka och hälsa på i Ludlow. Mest för att jag antagligen kommer vara en fattig student i nästan fem år framöver, och inte kommer ha råd med så mycket annat än nudlar och hyra. 
 
Well well, hoppas att ni har det superbra därhemma, snart ses vi igen!
 
 

Superältarna

Bästa podcasten vill ragga lite fler lyssnare, och jag vill verkligen tipsa om den!

När jag var yngre var två av mina absoluta favoritböcker I taket lyser stjärnorna och Här ligger jag och blöder. Därför blev jag så himla glad när jag upptäckte att författarna till just de böckerna har startat en superbra podd tillsammans! Upplägget är att de superältar ett ämne varje avsnitt, och startar alltid med en intervju med en gäst. Hittills har de bland annat ältat rädsla, kyssar, dejting, dagböcker och dåliga sexscener i litteraturen. In och lyssna!!

Att mocka skit och relatera till Persbrand

Något av det bästa jag vet är att mocka skit. Det är kanske inte just skiten som får mig att må bra, men det där lagom ansträngande fysiska arbetet, blandat med antingen en podcast i öronen eller bara svagt surrande tankar gör att det nästan blir meditativt. Det är en stund för mig själv, där resultatet av arbetet syns omedelbart och det sker helt utan prestige. Helt ärligt hade jag nog kunnat gå och mocka och pyssla i stallet hela dagen. Det är väl tur att vi bara har tre boxar här så att det är omöjligt att hålla på längre än ett par timmar, haha. Sedan är så klart kontakten med hästarna roligare än att mocka, men på något sätt blir den där ridturen som en belöning för allt slit man lägger ner i övrigt.

Okej, och Persbrandt då? Jo, idag var det Värvets intervju med just Mikael Persbrandt som var på i mina hörlurar och jag kom på mig själv med att relatera till nästan allt han sa. Jag gillar verkligen när ens fördomar om en person bryts och man får uppleva en ny sida av det man trodde att man visste, även fast jag såklart gör mitt bästa för att inte skapa några fördomar. Av just honom har min bild baserats på hans roll som Gunvald Larsson i Beck och löpsedlar om kokain och därför blev jag väldigt fascinerad av att höra honom berätta om sin konst, sin bipolaritet och sina egna tankar om missbruket han nu äntligen har lyckats ta sig ur. Jag slängde iväg ett sms till syrran om hur jag kände igen mig i mycket av det han sa, varpå hennes svar blev att hon sett honom i Vänligen Lars Lerin och tänkt samma sak. Ibland blir man förvånad, och positivt överraskad!