Så nära men ändå så långt bort

Sitter uppe alldeles försent med en snarkande hund och en hemlängtande liten kille som kollar på film. Nu ikväll har jag suttit barnvakt åt sju barn medan deras föräldrar är på bal. Jag ville nästan fälla en tår när jag äntligen lyckades få den minsta att somna, efter att ha gått runt runt i köket och sjungt bä bä vita lamm i typ en halvtimma. Och när han väl somnat fick jag gå lååångsamt och försiktigt genom dörrar och upp för trappor för att kunna lägga honom i sin spjälsäng. Jag hra nog aldrig varit så lycklig som när jag insåg att jag lyckats med uppdraget. Score! 
 
Nu är det bara fyra dagar kvar tills jag sitter på ett plan hem till Sverige igen, efter nästan ett halvår här i England. Jag kommer sakna så mycket, så många. Jag har träffat så himla fina människor här att jag nästan inte vill åka hem igen, trots att jag vet att andra fina människor väntar där. 
 
Avskedsmiddag med bästa Benko häromdagen