Rävjakten
Jag tänkte det kunde vara kul för er att läsa om vad jag egentligen gjorde igår, när jag var med på rävjakten! Själv visste jag knappt vad det innebar innan jag gav mig ut, förutom att jag skulle hålla mig bakom de som rider i röda kavajer ;) Vad jag förstått så är det en stor tradition det här med rävjakt i England, och därför tyckte jag det var roligt att prova på.
Vi började förbereda oss redan dagen innan, med att lägga fram alla kläder vi skulle ha på oss och prylar vi skulle ha med oss. Jag fick låna hela outfiten från Sara,så det är tur att vi är ganska lika i kroppen! Allt som allt är det som behövs för en korrekt klädsel ljusa ridbyxor, svarta stövlar, vit tröja med krage, väst, kavaj och halsduks-slipsen. Plus hjälm och handskar såklart! Man bör också ha med sig en fickkniv och en bit snöre (ur säkerhetssynpunkt), en näsduk, en chokladbit och en fickplunta. Traditionellt sätt ska det tydligen vara gin i fickpluntan, men i våra var det "bara" sherry.
Gårdagen började som vanligt med att jag gav hästarna frukost för att sedan släppa ut dem i hagen. Sedan klädde vi oss i jaktkläderna och åkte iväg vid halv 10 för att möta upp de vi hyrde hästarna av, så att vi kunde åka efter dem med bilen för att hitta rätt. När vi kommit fram lastades hästarna ur och vi satt upp!
Själva meetet var en bit bort från där vi parkerade, för att hästarna skulle hinna värmas upp på vägen dit. En rävjakt börjar alltid med att man möts på ett ställe för lite förfriskningar innan man rider iväg. Man bjuds på sådant som portvin, sausagerolls och mjuka kakor.
Sedan börjar jakten! Det är alltså ingen riktig räv man jagar nu för tiden, utan hundarna följer ett artificiellt doftspår, men det går till på samma sätt som om man hade jagat på riktigt. Hundarna springer först, och kontrolleras av "the whip" (en i röd kavaj som rider med hundarna), och efter kommer "the field" som är de som rider med i jakten. Igår var vi ungefär 15 stycken i fältet.
Jakten går över skog och mark och igår var vi ganska högt uppe vilket innebar många långa backar uppför och nerför. Dessutom var det fantastisk utsikt! Tempot styrs utav hundarna, ibland är det full fart en bit, sedan lugnare, sedan står man still och väntar en stund innan man sätter fart igen. Vi var ute i 4 timmar och jag kan säga att det kändes! Benen och knäna var väldigt möra, för att inte prata om rumpan ... Aj! Men det var det verkligen värt. Jag kommer nog minnas den här dagen för alltid, och det kommer absolut vara ett av mina starkaste minnen från min tid här i England. Det kändes så väldigt brittiskt att rida runt uppklädd i den vackra naturen och ta sig en sipp ur en fickplunta då och då!
